Här är minnessidan om Susanne Sontag. Tjejen som alla förknippar med ordet "kämpe".
Susanne föddes 11 januari 1970 och somnade in 29 maj 2010. Hon blev alltså 40 år gammal. Alla läkare Susanne haft genom åren sade alltid att hon aldrig skulle få uppleva sin 40-årsdag men Suss, som alla kallade henne, lyssnade inte på dem. Hon bestämde själv hur hon skulle leva. Susanne fick diagnosen äggstockscancer 2002 och lyckades då besegra sjukdomen. 2005 kom den tillbaka och då trodde ingen att hon skulle klara av detta. Men med en vilja av stål och en livsgnista som var overklig bestämde sig Suss för att leva sitt liv som om hon inte var sjuk. Träffade man Suss under hennes sista år var det ingen som kunde gissa att hon var dödssjuk. Var det ett sällskap på många personer i ett rum var det alltid Suss som var gladast i rummet.
Denna sida tillägnas dig Suss - för du kommer alltid att finnas kvar hos oss...
Fastän det nu gått nästan tre månader så förväntar jag mig fortfarande att du ska komma in i stallet med ditt glada leende... Känns overkligt att du inte gör det. Det är TOMT. Saknar dig!!!
Tände ett ljus för dig i stora Kyrkan...
Har nu varit och valt en gravplats åt dig på skogskyrkogården. En avskild plats med mycket sol så att du inte ska behöva frysa.
Kram Katti
jag saknar dig! men de känns som att du finns här non stanns ändå!
Tänker ofta på dig Susanne,
Saknar dig
Nu är vi på Euro Disney med Robban o Madde o vi saknar dig ngt otroligt Suss. Känns så overkligt att du inte är med oss. Även om du är med oss på ngt sätt ändå...
Vet ingen som kämpat så som du. Vila i frid!
Älskade Susanne
Det har gått en månad sedan du gick bort.
Jag har tänkt mycket på dig och din familj.
Jag har också frågat varför, men får inget svar.
Saknar dig!
LÄNGTAR EFTER DIG
I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.
Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.
I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.
Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära
Jag saknar dig så!
Så vaknar vi ännu en dag till en värld där Du inte längre finns.
Huvudet vet.
Hjärtat vill inte förstå.Kan inte förstå.
I hjärtat finns Du ju,som alltid.
Var Du än är,älskade unge,ska Du veta att vi saknar Dig oändligt.
Det var en vacker begravning för dig. Du är värd den. Du är definitivt värd alla blommor. Kommer du ihåg när jag frågade dig: hur vågar du satsa så hårt på framtiden? Du svarade: man kan inte hänga upp sig på sjukdomen, ska jag lägga av med allt? Du var en underbart fin personlighet. Sov gott.
vila i frid.
Fick nöjet att träffa dig genom Ditte då du hjälpte henne med sin häst Alpen.Skulle gärna vilja ha lite av den glöd du hade för att genomföra saker.Fick ett fint minne av dig då du var med på resa till Strömsholm för att titta på Tobbe Larsson jag ska minnas de ord du sa -vill man göra något i livet våga då satsa på det. Tack för den tid du fanns till för alla som behövde dig!!!
Hoppa vidare på de gröna ängarna med dina hästar!!!
Nu har du sluppit allt lidande och får vara fri från sjukdom.Vi saknar dig Sussi.
du kommer alltid finnas i mitt hjärta å vara den bästa lotsas mamman man kan ha... saknar dig<3
Livet är så orättvist.Vi saknar dig Susanne!
Du var en frisk vårfläkt. Med all den energi som du gav och med all den entusiasm som man fick med sig varje gång vi pratades vid. Jag har aldrig mött och kommer aldrig möta en sån fantastisk människa som du igen. Vet att det finns hästar där uppe också, tack o lov. Du åkte nog, med närmare eftertanke, inte till himmelen utan till "Trappalanda"(hästhimlen), där du hör hemma och känner dig hemma. Rid allt vad du orkar...
Allt känns så overkligt det är svårt att förstå att du inte längre finns. Men du har det bra nu våran ängel. Jag glömmer dig aldrig.
Jag saknar dig Susanne!
Du kom in i mitt liv på mitten av 80-talet.Du kom körandes på en blå moped....Jag kan se Dig fortfarande framför mig när snön yrde och Ditt glada leende. Sen den dagen har vi varit vänner och gjort så himla mycket tillsammans, vi har rest till solen,vi har suttit under täcket i soffan och massera varandras fötter,vi har sprungit halvnakna i solen hos mor och far för att bli bruna överallt....jag bara funderar på vad vi inte har gjort. Det jag vet är att vi aldrig har varit osams om något....vi har skrattat så himla mycket så vi har fått kramp i käkbenen,glömmer aldrig när Du sov över hos mig i Linnebäck och jag hade vatten säng och Du var för lätt så Du trillade mot mig hela tiden....Det finns så mycket att skriva och jag saknar Dig så mycket. Jag tände ett ljus för Dig igår när jag kom hem så Du skulle kanske se var jag var...men en sak är säker att det har verkligen kommit en ängel upp till himlen och vi kommer att träffas igen längre fram....Begravningen var så fantastisk fin och Jag är så glad att fått lära känna Dig och hela Din underbara familj, mor och far,syster,Robert och Madde...Du är i mina tankar dagligen mycket värme och kärlek ......Älskar Dig!!
Hur många gånger har du inte sagt orden "Man ska inte klaga, det kunde varit värre..". Det är otroligt stort att ha fått lära känna dig och känna av din livsglädje! Fler som du hade gjort jorden till en bättre plats!
Ingen har kämpat dom du
ingen har varit så modig & stark
jag saknar dig oändligt nu
En stor kram tills vi ses igen!
Älskade vännen, vi kan inte sluta tänka på dig, begravningen var jättefin, tack för allt som vi fick uppleva med dig, för allt du lärde oss, för all livsglädje du delade med dig in i det sista, för din generoriset på alla plan, för alla samtal vi haft om allt, ja, för allt. Vi saknar dig, men vet att du inte behöver lida mer. Vi vet att du har det bra nu, våra tankar går till din familj såklart, Madde o Robert och Mor och Far och syster. Du finns för alltid i våra hjärtan, Yvonne & Christer Johanna & Julia
Jag kände dej inte men jag har följt din kamp på avstånd Suss genom Sofia men jag har alltid haft med dej i min aftonbön varje kväll, när jag förstod att du fick ett sånt tufft liv, speciell bad jag att du skulle orka med din resa till Thailand och din 40-års dag, nu är du borta men jag fortsätter att be för din familj att de skall klara av att du inte längre finns hos dom-en sån kämpe som du kommer alltid finnas kvar i minnet hos oss alla-
jätte vacker begravning, jag vet att du har de bra där uppe suss. du är saknad
Du kämpade mot det oundvikliga så länge och jag beundrar ditt mod och kämpaglöd. Om det finns något liv efter detta och om man får välja vart man vill komma så är jag övertygad om att Du finns på de evigt gröna ängarna bland alla hästar, där trivs Du nog allra bäst.
Varmt deltagande med familj o släkt i deras stora sorg.
En liten tröst är i alla fall att nu slipper Du ha ont mer.
Älskad,Saknad
Hej Suss
Tack för alla pratstunder jag haft med dig, särskilt under Gothenburg horse show och när vi varit i Gottebol och fått se erat underbara ställe. Jag delade din dröm om en egen hästgård och även om man får slita för att hålla det gående och det ständigt behöver fixas med så tycker jag som du att det är värt det. Att få bo tillsammans med hästar, se dom växa upp från fölunge till ridhästar och vänner är underbart.
Carisma behöver du inte oroa dig för, hon tas väl omhand av hennes mamma Capella och hennes nya fästman Jordan. Vi har döpt om vårt stall till "5 nyanser av brunt" (plus en liten vit). Din familj är alltid välkomna till Kode och det var roligt att träffa Madde igen.
Jag har alltid varit imponerad av din styrka och levnadsglädje och har valt att leva mitt liv efter orden "det är inte hur man har det, utan hur man tar det". Om man bestämmer sig för att vara lycklig i vardagen så får man ta motgångarna när dom kommer. Tycker denna sidan är en jätte fin hyllning till ditt liv. Mina böner går till dig och din familj. Ser du min gamla häst Maguire där någonstans så ge honom en morot är du snäll.
Vi ses igen!
Vad ska man säga mer än att livet är orättvist......
Känslan är overklig. Alla tankar till dig Suss och din underbara familj.
Sov så gott
Jag kände dig inte så väl Susanne men du var alltid på bra humör när man träffade dig. Man visste att denna dag skulle komma men det känns ändå så overkligt. Du har det bra där du är nu och du slipper ha ont mer.
If you were a painting
No colours could express
The beauty deep inside you
A rainbow nothing less
I så många år har man levt med vetskapen om den här dagen.. Ändå har den alltid kännts så overklig, och inte ens nu kan min lilla hjärna och mitt lilla hjärta hantera att hon inte är bland oss längre. Susanne har kännts mer levande än nån av oss andra och det har varit obegripligt att den här dagen skulle komma. Jag är övertygad om att Susanne inte lät sig besegras, hon kände nog bara "hit men inte längre" till slut. Jag har tyvärr ingen som helst religiös tro - det kanske gör det svårare att hantera sånt här - men om det nu är jag som har fel och det finns en gud så är jag övertygad om att Susanne har tagit sig hela vägen fram till honom och just nu sitter i vilda diskussioner med honom om hur han låter den här världen se ut... Å den Susanne jag känner kommer vinna den diskussionen.
Jag saknar dej så Suss. Vi ses...
Jag vad säger man... En fin och stämningsfull begravning där jag kände din närvaro. Det var ljust och fridfullt. Jag ser dig nu galoppera med någon häst där uppe!! När det går emot i mitt liv då tänker jag på dig och den livsglädje du visade oss andra. Alla kloka och tänkvärda ord som du gav mig både på hästryggen och utanför stallet. De kloka orden finns med mig genom mitt liv.
En bamse kram till dig Suss var än du befinner dig.
Vi har alldeles nyss tagit ett sista farväl till dig Sussanne. För oss kändes det som något av det sorgligaste vi varit med om. Vi har själva barn i din ålder. Därför känns det extra svårt att du inte får vara bland oss längre, men som Harry Scott säger i dikten
”Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och du är du.
Allt det vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn,
tala till mig på samma sätt som du alltid brukade.
Ändra inte ditt tonfall.
Håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig
som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting.
Var med mig, le med mig, tänk på mig, be för mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag
.
Livet betyder det samma.
Ingenting har skett som förändrar det.
Livet går vidare för att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap”
Men Susanne i det andra rummet där du finns nu tror jag att du håller med Harry Scott. Det skulle jag också göra men om du viste vad svårt det är att bara se på det viset.
Det är svårt att få fram de rätta orden i en sådan stund som denna. Tyvärr fick vi aldrig riktig möjlighet att lära känna dig. Det är sorgligt för som vi förstått var du en medmänniska som vi alla behövde lära av. Tänk om vi alla hade det modet och den kämpaglöden, då skulle säkert världen set annorlunda ut än den gör idag. Våra tankar finns hos dig och din familj och vänner.
Kajsa & Jörn
Vacker begravning... Önskar bara att jag aldrig behövt få uppleva den. Saknar dig!
Livet är orättvist, men nu har du i alla fall inte ont. Saknar dig sååå!!!
Saknar dig Suss